Det tredje lärarfacket
Bild: TT
Miljöpartiets partisekreterare var en av få som klev av perrongen i Hallsberg en lördag i november. Han svängde höger på Västra Storgatan och gick ner i källaren till Folkets hus, fnissade åt det brunblommiga sjuttiotalsmönstret på väggen runt ingången till Grottan – hörsalen där han skulle prata om skoltemat i partiets pågående samtalskampanj.
I bänkraderna satt kommun- och landstingspolitiker från Örebro och Värmland. Nästan alla inledde sina frågor på samma sätt. De lät som Gustav Fridolin:
– Jag arbetar som lärare och …
Diskussionen böljade. För och emot företag som driver skola. För och emot det fria skolvalet.
– Vad ska vi säga om vi har ett samtal på en skola och de vill prata om vinsterna, frågade en lärare.
Anders Wallner, partisekreteraren, försökte tala om resurser och om lärarnas tid med sina elever. Sådant som miljöpartiet hellre vill att valrörelsen ska handla om.
– Jag tycker att vår valkampanj är något lärarfokuserad. Att lärare måste ha högre löner är väl bra, men ge mig argument för vad vi vill med fördelningspolitik och segregation i skolan, sa en kvinna.
I förra veckan presenterade miljöpartiet sin skolsatsning för fyra år framåt. Tiotusen nya jobb och 23 miljarder mer än regeringen. I övrigt lugn och ro och inga stora förändringar i den skola som sägs vara reformtrött efter sju år med Jan Björklund.
Det där sista är klurigt för ett parti som vill sätta skola i stället för miljö som prefix i namnet. Att lova lugn och ro innebär att det inte går att komma med några stora politiska idéer. Alltså ligger allt fokus på antalet lärare och deras löner.
Vuxna som arbetar i skolan är en av miljöpartiets uttalade målgrupper den här mandatperioden.
– Partiers nya medlemmar brukar vara unga, våra är människor i vuxen ålder. Många av dem arbetar inom skolan, säger Anders Wallner.
Ibland liknar det här gänget mer ett tredje lärarfack än ett politiskt parti.
Miljöpartiet skriver debattartiklar ihop med fackförbunden, när Gustav Fridolin åker runt på sina resor i landet bokar han alltid in möten med lokala representanter för de båda facken och på valkickoffen i Stockholm i oktober förlorade språkröret ett dj-battle mot Lärarnas riksförbunds ordförande Bo Jansson.
Internt har det kommit kritik mot lärarperspektivet.
– Jag tycker inte att man får glömma bort att skolan finns för eleverna. Man behöver prata om elevhälsa och elevdemokrati. Just nu lyfter man framför allt lärarfackens frågor, säger Magda Rasmusson, språkrör för Grön Ungdom.
Så är miljöpartiets skolpolitik också mycket mer populär bland lärare än bland väljarna. En undersökning som partiet gärna lyfter fram visar att Lärarförbundets medlemmar anser att Gustav Fridolin är den mest skolvänlige politikern. 22 procent väljer honom, 9 procent väljer Jan Björklund.
Men när opinionsinstitutet Ipsos frågar allmänheten vilket parti som har bäst skolpolitik kommer miljöpartiet först på femte plats i mätningen från september. Fyra procent tycker att miljöpartiet är bäst. Socialdemokraterna, folkpartiet, moderaterna och vänsterpartiet får högre placering. Tålamod, säger partiet, väljarna kommer att komma ikapp.
Då får man nog ha rejält med tålamod. Skolfrågan har visat sig riskabel att binda sin identitet vid. Fråga Jan Björklund, som också byggde upp sitt skolkapital på att driva lärarfackens politik. Om det lektorsfyllda folkpartiet brukar valforskarna säga att väljarna stannar till – men bara en liten stund – innan de drar vidare någon annanstans.
Politikens Hallsberg, kallar de det.
